Oj va förvånad jag blev

Visserligen e jag usel i köket eftersom jag aldrig lagar mat numera men bad
iaf assistenten göra plättar för jag hade planerat att göra crepés & frysa in.
Assistenten gjorde plättar på ca: 6 dl mjölk & d som förvånade mig rejält var
att d vart så väldigt få av vad jag tyckte va rätt mycke mjölk. För d vart nämligen
bara 8 st, 7 st användbara för den 8 vart väldigt tjock & då tycker jag att plätt-
smeten tar över all smak så d mest smakar degigt istället för att ha smak av innehållen.
Men d kanske bara e jag som tycker att d inte blir gott me för tjocka plättar & kanske
även bara jag som blir förvånad över antalet plättar d blev jämfört me mjölk-mängden.

tårarna upphört

Jag ha fått höra flera gånger att jag är stark när d gäller att hantera min värk.
Men är jag stark när jag skriver & "klagar" på den antingen i en dikt eller i en dagbok?
Är jag stark när jag berättar för dom flesta hur dagarna känns?
Är jag stark när jag som innan ikväll/inatt inte kunde kontrollera tankarna & känslorna utan istället började gråta över att värken inte tillät mig att va vid datorn på d sättet & så länge som jag själv ville vara där?

Nä.
Jag e svag.
Till & med mycket svag när d gäller min värk.


Så d så...

Jag vet nån som behöver lära sig en läxa antingen genom att BLI DRAGEN I ÖRAT eller få SMISK å d e nuuuuuuuuu så hon inte e ute å ränner såhär sent på nätterna utan lär sig att den här tiden SKA man SOVA. Punkt slut, ikket diskuterbart. 

Å e d ingen som vågar göra d på rätt ort får jag väl leja någon våglig som vågar & bor i närheten eller så får jag väl i värsta fall åka ner på något vis & göra d själv. För göras d behövs d VERKLIGEN å där me basta.  ;) :p

RSS 2.0