:-) =) :-}

Fick en chock när jag läste posten i morse. D va ett brev från f-kassan där d stod:
Försäkringskassan har beslutat att du får bostadstillägg under perioden oktober 2009 till & med juni 2010 med     kronor per månad.

För retroaktiv tid får du en utbetalning av bostadstillägg med      kronor.

Sen ringde den av mina kontakter som jag ha mest kontakt (eller den jag vänder mig till i första hand av dom 2 kontakterna jag ha via råd & stöd om något krånglar eller jag inte klarar av d själv) nyss & frågade om jag fått några mer papper från försäkringskassan än sist vi hade pratat å då läste jag upp detta varpå hon sa. Va bra då har du fått samma information som jag fick när jag ringde försäkringskassan & frågade om ditt ärende.

Hon sa även att hon hade verkligen blivit jätteglad för min skull när hon hade ringt försäkringskassan om mitt ärende & fått veta detta beskedet.  För nu ska jag förhoppningsvis inte behöva vända på riktigt varenda krona
för att få d att gå ihop något så när vilket jag behövt innan


Visst ja, jag kanske aldrig skrev va beslutet riktigt innebar för mig men d betyder i praktiken att jag får 2000 kr mer än jag haft innan.  

Jaha

så ligger man här å känner sig som den mest uuusla "vännen" som finns,fast d me all rätt att jag känner så iofs.


en "vän" ringde å va ledsen & rädd tidigare ikväll. Hon ha stelopererat sig för nån månad sen å kan inte göra speciellt mycke sen operationen så läkaren ha bland annat skrivit ut ett intyg så hon ska få städhjälp av en firma pga. hon har astma å inte klarar av att bo i damm, men hennes pappa som tydligen bor bara några hus bort från henne, kör bara bort städfirman hela tiden så hon ha inte fått städat ordentligt på flera månader.

Hon berättade även att han misshandlat henne en gång nu när hon lyckats fara & handla trots värken sen operationen & skulle gå hem igen till sin lägenhet.


Men nu till varför jag känner mig som en sååå usel "vän". :(

Jag visste inte va jag skulle säga eller göra för att stötta henne å hon kom hela,hela tiden tillbaka till att hon pga. operationen inte kan städa själv å att hon inte fått städat på flera månader & att hon verkligen mådde jätte jätte dåligt pga. allting å hade gått ner ännu mer i vikt pga. hur hon mådde. osv.
Å pga. jag inte visste va jag skulle säga eller göra för att kunna stötta upp så kände jag bara att jag helst av allt ville avsluta samtalet & lägga på,
trots att jag verkligen märkte hur rädd, ledsen & förstörd hon va.

Så som den
 uuusla vän jag va så skyllde jag på att jag började få för ont för att prata, trots att jag bara hade börjat få känningar av ryggen å garanterat hade klarat av att prata MINST 20 min till, istället för att finnas där för henne nu när hon behövde d.  

Å  d värsta me d hela e att jag kom på mig själv & vet att jag skulle ha gjort totalt annorlunda om d hade varit en närmare vän till mig, vilket inte d här e eller va :(

För hade nån närmare vän ringt till mig så hade jag ställt upp tills jag verkligen inte kunde röra mig en millimeter pga. smärta.

Men även om hon inte e nån nära "vän" så ringde hon ju just mig å behövde stöd å tröst å sen skyller jag på värk & bara avslutar samtalet & lägger på efter 1 timmes samtal eller va d nu blev vi pratade. :( 

Så uslare vän än mig får man leta efter, så har full förståelse om d e nån som inte längre vill vara min vän efter att ha läst detta inlägg.


....

Du kan inte röra mig.
Du kan inte höra mig.

Du kan inte se mig.
Dagligen.

Men varje gång.

Vi hörs.

Vi ses.

Du alltid på mig klagar.

Låter mig veta att jag ingenting gör rätt.

Låter mig veta att jag ingenting klarar.

Å även om du inte till mig jämt detta säger så vet jag att du tycker jag e en värdelös idiot.

För dom orden ha jag hört tillräckligt många gånger så jag vet att dom är sanna.

för lögner kommer ju inte gång på gång tillbaka men d gör sanningar.

Så därför måste detta va sanning eftersom d me jämna mellanrum återkommer.

Som avslut lät du mig sist nu veta att om, skicka gåvor & presenter är en av sakerna som ger

mig mest glädje & lycka i livet så är d verkligen synd om mig för då lever jag ett mycket tragiskt & patetiskt liv.


RSS 2.0